För er som också njuter av att se Jay Leno vara ballast i TV-rutan varje kväll så vet ni att Rodrigo y Gabriela spelade en låt där igårkväll. Givetvis var det jag såg en repris sedan länge, men Rodrigo y Gabriela är verkligen en underbar gitarrduo som... fan de sjunger inte! Det är bara helt underbart gitarrspel, jag blir hänförd.Jag brände ut samma skiva som jag precis laddat ner och så satte jag på den i mitt rum och jag somnade efter en halvtimme. Så jag har sovit en massa timmar på dagen nu igen, inte så smart. Och imorgon börjar jag tio över åtta, igen.Det löser sig väl, som allt annat.Men lyssna på Rodrigo y Gabriela!

Jag ska gå och se på Doktor Glas (som du kan läsa om här) med Isabell på lördag. Ska dock se den i Halmstad då. Enligt artikeln så ska det vara en extremt bra pjäs, och jag kände mig omåttligt kulturell när jag hämtade ut biljetter för 540:-, samtidigt som hjärtat bara brast. Som tur är så betalade jag för tillfället Isabells biljett också.Isabell, jag fungerade på hur vi ska lösa det där och kom fram till att du betalar nästa sprit är en god kompromiss. Ingen brådska, men det är en bra idé. Jag känner mig logisk.Jag har sett Loke i skolan idag, jag som trodde att någon bara sopat bort honom ifrån jordens yta. Så var det dock inte. När jag till slut blev tvungen att passera honom så sa jag "jag måste ha sett dig minst trettio gånger idag", varav han skrattade och sa att han missat mig. Jag var så glad, jag har fortfarande förmågan att bli osynlig när jag vill. Jag sa sen något om "falkögon", innan jag sa hejdå. Och försökte ignorera Isabell, men jag misslyckades.Hon loskade två MEGAÄCKLIGA loskor idag. De var de äckligaste äckliga loskorna jag sett. Förutom den enorma jag såg i en trappa idag. (Den var så stor att den tog upp bredden på hela trappsteget och rann ner till det under.) Ofräscht. Jag ska sluta skriva om loskor nu.Det är omåttligt fint väder idag, ifrån insidan. Går man ut så flyger det löv i ansiktet och grus i ögonen vart man än vänder sig, och om man vill tända en tändare måste man först bygga en bunker innan det någonsin fungerar. Så bra, men ändå så dåligt.

Nu börjar lerstanklängtan igen. Jag har ännu en gång ett behov av att nå de oändliga vidderna av tomma ölburkar och jordfyllda slätterna av tält... Eller jag saknar något. Den ökade sociala glädjen och allt nytt folk. Fristaden.Kaoset.

Har sett på Dumplings. Handlar om en kvinna som är rädd för att få syn på sina egna ålderstecken och käkar foster för att förhindra sitt åldrande. Ganska häftig film, äcklig som fan. Men ingen direkt femstjärnig. Helt ok dock.Imorgon så börjar jag skolan tio över åtta och jag har svenska. Svenska... Jag är väl medveten om att jag har något ganska viktigt i det ämnet som ska göras, men inte vet jag vad det är. Det bara gnider sig i bakhuvudet.Imorgon har jag även Foto. Det är inte heller roligt längre, för jag blir bara deprimerad av att sitta där och lyssna på monotona Kristers prat om ingenting, eller om saker jag redan kan. Det är ju hemskt. Till råga på det så har jag en kamera hemma, lånad ifrån skolan, och den skulle jag lämnat tillbaka för flera veckor sedan. Det är klantigt, och jag har jättedåligt samvete över att jag inte har lämnat in den. Plus att risken finns att filmerna jag lånade hem är helt knasiga också, eftersom jag chansade på vilken av dem jag använt och vilken som var oanvänt. Big mistake. Men det är sånt jag får stå ut med.Det är såna saker jag kan störa mig på hos mig själv hur lätt somhelst, hur jag skjuter upp möjligheten till att lösa ett problem, för att senare bara nästla mig in i det ännu mer och till slut sitter jag i ett omåttligt avancerat problem som består på hälften lögner och hälften uppskjutningar.Men det är också ett sätt att överleva på.

Jag är sådär halv-medel-inte-men-ändå-nästan-sjuk, så jag kommer att gå till skolan, men kommer bara att vara där halva dagen. Smart? I think so!...

Jag har ingen lust att gå och lägga mig. Min hjärna är på högvarv och jag vill se en fortsättning! En fortsättning på vad som helst, jag vill se något förändras, utvecklas. Bli övertygan för första gången idag att verkligheten är verklig. Det är det enda sättet, att se en förändring, eller att känna en annan människa, hud mot hud.Verkligheten är oslagbar ibland.

Idag fyller Nalle 18. Han var här och jag är glad över att han var här. Stundtals. Ännu en gång har han tagit tillfället i akt att förvränga mitt förhållande till andra människor. Det är inte så att jag inte är medveten om vad hans umgänge gör mot mig, eller för mig, men i slutändan står jag fortfarande vid sidan om och bevittnar min egen förändring, synkroniserad med en annans.Kanske jag trivs med att tro att andra personer inte har så stark effekt på min bastanta grund, mitt säkra jag, min människobild. Förmodligen så har de ingen starkare förmåga att skada min grund, men alla har styrkan att förflytta, minska och skapa den vidare. Varje person som jag pratar med är som en öppning till en annan värld och alla har olika sätt att värdera saker på. Oftast så nedvärderar jag personerna på grund av deras sätt att värdera. Men med min världsbild känns det rätt, och jag har som individ all rätt att hata dig.Men det är inte något som jag säger. Jag hatar dig för att du gör fel i mina ögon och för att du ogillar saker jag älskar, eller ogillar människor jag älskar. Jag hatar dig för att du också vill hålla i fjärrkontrollen, eller för att du skryter med ärr på armarna. Jag hatar dig för att du har saker jag aldrig får och jag hatar dig för allt du inte delar med dig av.Men det säger jag inte. I tron på att jag kanske kan ändra min uppfattning. Så länge jag inte ger utlopp för vad jag känner så är det känslor som inte existerar. De är inte dokumenterade i min förstahandsverklighet - därav kan de förändras.Visst erkänner jag att alla inte kan vara som jag, eller att de kan vara lika emotionellt flexibla, men det finns en förmåga att bättra sig hos alla, och att ta egna initiativ.Kanske jag inte ska diskutera eget initiativtagande heller, men vad hindrar mig? En person i stånd till att ta egna initativ kan röra sig genom sitt eget liv på ett fördelaktigt sätt. Kan välja sina vägar fram till ett mål som är bra för henne. Det är vad jag gör. Kanske den osäkerhet jag väljer att sålla bort i mina viktiga initiativ lyser igenom i mina mindre betydande möjligheter till initiativ, men vad gör det? Det har inte skadat någon. Jag har inte fått ut någonting av idag. Förutom att jag kanske märkt att både jag och Nalle har utvecklats, och att det kanske är bra för oss. Individuellt. Kanske det inte är så, men jag kan inte göra något åt det i vilket fall som. Även om jag gillar att han är här blir jag alltid på min vakt. Vill gärna förutse vad han kommer att göra och vad han vill. Idag visste jag, men det var ändå en fråga om att vinna. Jag har en förmåga att fundera på hur jag ska vinna ganska ofta. För det mesta vinner jag, får som jag vill. Men ibland infinner sig en hel del konsekvenser också, men i det långa loppet är det värt det.Nalle och jag har känt varandra i mer än ett år. Jag och Jens har känt varandra i mer än två år. Jag och Nordh har känt varandra i mer än ett halvår. Likaså jag och Isabell. Det känns inte verkligt. Det är verkliga människor, som ändå inte finns. Jag känner inte dem, och de känner inte mig. Jag kan röra vid dem och få illusionen för en stund att det är äkta vara som står vid mig. I vissa fall är i mig.Sex.Det är inte heller verkligt. Korta intervaller blandade av extas och outhärdlig ångest, tankar på andra, tankar på mig själv. Kanske på personen vid sidan om? En passion, en förbannelse och en dröm.Jag tänker en hel del på sex, det är ohjälpligt. Just nu loggade en person som återkommer i mina sexuella tankar in på msn. Han vet inte så mycket om det, men han lär få göra det snart.Vad jag får ut av det? Makt. När jag har sex har jag makt, jag styr er med mina behov. Jag har er uppradade och er åsikt betyder ingenting. Och när den betyder någonting betyder den allt.Jag kan inte påstå att jag har haft sex som jag ångrat fullt ut. Möjligtvis ångrat tillfälle, men sällan, eller aldrig person. Sex är så meningslöst tabuförelagt att det får mig - den moderna människan - till tårar. Visst är det inte något som behöver skyltas med, men jag tvivlar inte på att du sitter framför din datorskärm och dömer mig just nu. Kanske det är något fel på mig.Ifrån början har inte mina sexuella relationer varit planerade. Men som alla i min vänskapskrets är medvetna om så är jag inte en expert på att utge mig för att vara vad jag är. Jag blir till en sexuell person för ni får mig att vilja vara en, jag trivs med det, och det gör även ni oftast.Och jag är en sexuell person.Hela det här inlägget blev till något extremt konstigt sludder om mig själv och allt jag funderar på i den här stunden. Men det var skönt att få det ur mig.Godnatt.

Jag har... blivit sjukare. Än innan. Jag vaknade för att min näsa strejkade/att mamma satt p4 på högsta volym. Jag gick upp och duschade och leeeeed!!! Fy fan. Hela nattens diskussioner bara svämmade över mig med vattnet. Herregud vad ger jag mig in på? Det spelar ingen roll. När jag satt mig här kom mamma in genom ytterdörren och konversationen var:"Det luktar pepparkaka!!!""Tigerbalsam.""Jaså, är du så dålig nu?""Japp.""Har du ont i kroppen också?""Japp.""Influensa!"Ja, så enligt min mammas distinkta analys så har jag influensa. För att göra tillvaron lite mer spännande kommer även Nalle hit idag, han fyller arton. Gammal. Visst blir man lite avundsjuk på de som blir arton så långt innan mig själv, men det är samtidigt en slags hederssak att vara ett år yngre. Som jag varit i så många år nu. Jag har inget behov att att vara arton, den enda skillnaden är att jag kan spendera mina pengar på nya, ännu mer meningslösa saker. Och det är ingenting som jag strävar efter.Hursomhelst så är det en respektabel ålder.Jag har så ont bakom pannan -.-'